Annelieskaos

I dag fyller Hermans faster Carina år. Vi skickar en grattishälsning från oss i Stockholm och hoppas att vi ses snart. Hälsa till kusinerna Julia och Johannes med.

Helgen har varit lugn, fredagen tillbringade vi hemma i soffan. Åt god mat och drack lite vin, gott!

På lördagen var vi bjudna till HELA familjen Johansson för att titta på melodifestivalen och fira att Jacob och Vickan fått Love...



Som ni ser är det fyra pappor som alla är väldigt glada. Det verkar vara gott med cigarr!!

Den allra nyaste pappan (och kanske den gladaste) längst till vänster.

Tjoho, idag har Hermans morfar Ture varit på besök.
Då passade Herman på att leka vilt med honom, det blir ju inte så ofta eftersom det är så långt mellan Bredsel och Sthlm, och då är man desto gladare....

Och grodan är god, mums...

I gårkväll läste jag ut den här boken, Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson. Tragiska öde, vad ska jag läsa nu? Tur att det är bokrea snart....

Jag blev tipsad om den och fick låna den av mormor Birgit (tack för lånet!)
Det tog lång tid innan jag ens påbörjade boken, alla som har småbarn känner till problemet, det har inte funnits tid över till att läsa. Sen tog det ca. 50 sidor innan jag kom in i handlingen, tyckte nog att den var lite svårläst i början, men sen... Jag har haft svårt för att släppa greppet om den på kvällarna där jag har legat i skenet av en pannlampa. Jo faktiskt, eftersom Herman fortfarande ligger i sin säng i vårat sovrum så har jag inte velat tända den vanliga lampan, lite töntigt kanske...
Efter den tröga starten så har boken varit spännande och fängslande ända fram till sista sidan. Tur att den var 566 sidor lång i alla fall. Måste genast köpa hans efterföljare...

Och Birgit, jag tar hem boken i påsk, lovar!!!

Idag har vi varit på BVC och vägt och mätt Herman. Han väger 7470 gram och är 68,5 cm lång. Vi måste nog gå över och använda st. 74 nu. 68 börjar bli lite smått.
När vi kom hem efter en promenad på 30 minuter i denna bitande stockholmskyla så visade det sig att hissjä*eln var trasig. Vi bor på 5:e våningen så det var inte så muntert.
Nu visade det sig att hissreparatören var på plats så jag tänkte att om jag tar en liten promenad till centrum så kanske dom är färdiga när vi kommer hem.
I centrum finns en leksaksaffär som jag kollade runt i och där hittade jag den här snygga briobilen som Herman fick med sig hem. Den finns i rött, limegrönt och rosa också. Herman gillar....

Men, inte f*n var hissen fixad när vi kom hem igen, så det var bara till att lämna vagnen i barnvagnsrummet och bära upp honom och handlingen..

Jobbigt, jag insåg att jag är i mitt livs sämsta form. Måste börja träna....

Vad är det som händer? Skrev precis ett långt inlägg om allt roligt som ska hända här i helgen, men det försvann. JÄ**AR!!!
Jag gör om det:
I kväll är vi bjudna på middag hos en av mina bästa vänner, M, från Piteå, som precis har flyttat ihop med sin kille i en lägenhet precis vid globen. Det ska blir supertrevligt och väldigt gott!!
I morgon ska vi jaga runt efter en ny bilbarnstol, måste ha en modell större tills när vi tar bilen upp till Piteå i påsk. På kvällen ska vi eventuellt till J & V och kolla på melodifestivalen. V är både schlagertokig och höggravid så det kan bli väldigt spännande...
Söndag blir väl kanske en slappardag och den dagen då jag testar Marias limepaj..
Låter supergott, jag hör av mig och berättar hur det smakade.

Ojoj, i natt har Herman sovit bra. Höll honom uppe till sju i går kväll, då var han rejält trött, och somnade som en stock.
Sen vaknade han halv tolv och ville ha lite käk, det blev en flaska välling,
Nästa gång han vaknade var klockan sju, då var han pigg som en mört och hungrig. 
Gav honom en flaska välling till och sen var han så sprallig att det bara var att kliva upp men vad gör det när han sover så bra?!

Tanken med denna blogg är att mina nära och kära ska kunna följa Hermans utveckling trots att det är 100 mil (eller en del av Östersjön) mellan oss, så jag tänkte att det var dags att uppdatera lite.
Det är inte alltid så lätt när man har en snart 7-månaders bebis som kräver lite uppmärksamhet.

Jag börjar med lite bakgrundsinfo från graviditeten:
De första månaderna när vi gick på MVC så var min barnmorska förundrad över hur stor min mage var. Jag låg långt över medel på kurvan och hon lät alltid ytterligare en barnmorska mäta för att dubbelkolla. Eftersom min syster gick upp 33 kilo (tror jag att det var) med sitt första barn så tänkte jag att det låg i släkten att bli stor.
När månaderna gick så stannade kurvan av och när det var ca. tre veckor kvar så upptäckte hon (barnmorskan) att magen var väldigt liten istället. Vi blev skickade på ett extra ultraljud för att göra en tillväxtkontroll på bebisen, och där sa de att han vägde runt 2500 gram. Han borde nog ha vägt runt 3500 så det var lite lite.
Till saken hör att Herman var beräknad att komma 23 juli och jag är ju lärare och lyckades jobba terminen ut, så vi hade planerat att åka upp till Piteå och föda där. Anders (min sambo) skulle ta sina pappadagar och fem veckors semester så vi skulle kunna stanna ett tag.
När ultraljudet var gjort fick vi träffa en läkare som förklarade att Herman var lite mindre är han borde vara och därför ville de att jag skulle sättas igång tre dagar senare.
Jag och Anders tittade på varandra och sa: nej, det går inte. Vi ska åka till Pite.
Läkaren skrattade lite försynt och sa: nej, ni ska inte till Piteå. Jag har konsulterat överläkaren på förlossningen och ni ska ha barn på torsdag.
Vilken konstig känsla, här har man väntat med spänning i drygt åtta månader och så säger någon att vi ska ha barn på torsdag.
Vi ska ju gå hemma och längta och vänta på att vattnet går och värkarna börjar. Istället för att känna att allt är spännande och oväntat så blev vi nervösa. Shit, på torsdag.
Piteresan blev inställd, eller lagd på is, jag åkte hem och började läsa på om igångsättningar, det skulle jag kanske inte gjort. Det var ingen trevlig läsning..

Nu måste jag ta en paus så ni inte blir uttråkade, långa inlägg är tråkiga och jobbiga att läsa, jag vet...
Herman sover och jag måste in i duschen, vi hörs snart igen....

Jäklar, jag är fast i bloggträsket. Herman ligger och sover, och eftersom han är vad vi kallar en microsovare så vaknar han nog om 30 minuter. Jag skulle borda duscha (luktar inge gott och håret står rakt upp), plocka undan i köket efter frukosten, plocka undan kläderna som ligger slängda överallt och slå igång en tvättmaskin. Och vad gör jag, läser bloggar till höger och vänster. Jag har några stycken som jag är in och läser varje dag (jo flera ggr) och dom har ju länkar i sin tur som jag måste kolla in. Dom länkarna har andra länkar, och ja ni fattar... Jag är fast..

Har visst inte borstat tänderna ännu heller...

Måste skärpa mig.