Annelieskaos

För tre dagar sen så var det ett år sen Stefan dog.



Stefan var min systers sambo och förmodligen världen mest omtänksamma man. Han tänkte aldrig på sig själv utan satte alltid sina vänner och sin familj främst.
Tillsammans hade dom en son, Alexander 7 år, och syrrans dotter sen innan, Jennifer 13 år. 
Han dog alldeles för tidigt om jag får säga det själv, endast 36 år gammal, i en (egentligen flera/massor) hjärntumör.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om honom och hans personlighet men blir bara ledsen i ögat och vill egentligen bara förmedla hur mycket vi saknar honom. 

Måste bara berätta mitt starkaste minne minnen från begravningen. Eftersom Stefan vetat om att han skulle dö ett bra tag så fick han chansen att planera sin egen begravning. Låter kanske lite märkligt men det blev väldigt lyckat, om man kan säga så om en begravning??!!
Alla som kände Stefan visste ju om att han älskade hårdrock i alla former och det var inte helt överraskande att han hade valt ut några låtar som skulle spelas under minnesstunden. Men kanske desto mer överraskande att hela begravningsgudstjänsten inleddes med en hårdrockslåt. 
Han ville gärna att allt skulle startas med en låt av Helloween som heter If I Could Fly och fråga mig inte hur syrran gjorde för att övertala prästen men jag kan nog garantera att det var första och förmodligen sista gången som det spelades en hårdrockslåt i Hortlax kyrka...

(Det går inte riktigt att förmedla känslan som man hade i kroppen när det började dåna i högtalarna i kyrkan men det var fantastiskt....)

Ett annat starkt minne från begravningen var att en fantastisk sångare från Piteå (känd från Fame Factory), Patrik Öhlund, sjöng två låtar i kyrkan, och jag kan inte säga annant än att det var...... fantastiskt......

Summa sumarum: Stefan, vi saknar dig som fan och hoppas att du har det bra där uppe. Finns det snö, skotrar och chans att svetsa där? Bara undrar....



Seeyouwhenweseeyou....